Anmälan till våra kurser!
SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Kristianstads SLS
Vi, tillsammans

Om Sum-Sim
"Sum-Sim" eller som det egentligen skall uttydas, Svenska Ungdomsmästerskapen i simning kom till stånd efter ett nattligt möte mellan tidningen Expressens grundare Carl Adam Nycop och tidningen Kvällspostens sportchef, Birger Buhre. Buhre hade imponerats av de amerikanska age-group tävlingarna i simning och ville överflytta konceptet till Sverige. Sagt och gjort. Birger Buhre som förutom jobbet som sportchef också var UK-chef i simning fick till ett möte med värste konkurrenten Expressens, legendariske grundare Nycop och han tände på alla cylindrar.

De första cirka tio upplagorna av Sum-Sim bestod av tre nivåer. Massmönstring, Regionsfinal och Riksfinal.

Massmönstringen gjordes ute i klubbarna och där gällde det att samla så många prov som möjligt av  simmare i klubbarna och simmande ungdomar som inte var klubbanknutna, på Sum-Sim grenar. Klubbarna anmälde in resultaten och deltog i en tävling där man belönades med sk. Sum-Sim klockor.  Klockorna var fina Minerva-klockor med mellantid – faktiskt de mest avancerade som fanns på marknaden. Resultaten registrerades av Expressen som strax innan riksfinalen producerade en tidning som kallades SumSim-Expressen och innehöll massor med resultat och artiklar om simning.

Riksfinalerna arrangerades de två första åren i Västerås. I Kristiansborgsbadet. De mest minnevärda upplevelserna var att man fick sova i stationära sovvagnar. Sedan flyttades riksfinalen till Gävle och Strömbadet. Det var då det stora genomslaget kom.  Gävle blev synonymt med Sum-Sim finaler för flera generationer av simmare. Riksfinalen gick alltid i oktober och arrangörerna  var alltid måna om att skapa kul simtävlingar och trevliga kringarrangemang. Tidningen Expressens delkatighet var också stor. Handdukar och prylar till alla simmare, några av upplagorna sändes direkt i TV, lördagskväll med fest på Folkparken i Gävle där simmarna fick uppleva den svenska popvågen under 60-talet  med band som Hep Stars, Caretakers och många andra. Resultaten utvecklades efterhand och många var simmare från dåtidens Sum-Sim fästen. Avesta, Djursholm, Luleå, Kiruna, Gällivare, Bjärnum och andra inte helt dagsaktuella simorter sprutade fram talanger. Namn som Holme, Wahss, Heinefeldt, Ekman, Svahn dominerade prislistorna. Eltidtagningen infördes. Om jag inte minns fel så var det El-Byrån i Karlstad som introducerade det hela på svensk mark. Ett hönsnätsliknanade  översida som skulle komma i kontakt med en metall-yta bakom och vips så registrerades tiden. Snacket gick bland de yngre simmarna att man fick en stöt när man gick i mål och många var en aning nervösa i det sista armtaget.

Taktiken var utbredd. Tjuvstarter hörde till spelet och många var de som lurades att tjuvstarta den tredje gången. Tårarna var legio och på läktaren fanns en läktarkultur som inrymde en och annan förälder som inte lade band på sig.
Sum-Sim var helt enkelt ett härligt tivoli som man som ung simmare fick åka till en gång om året och njuta.

Nio år i rad så arrangerade Gävle Simsällskap Sum-Sims riksfinaler. 1963-1971. Från 1968 plussade man dessutom på Junior-SM som en äldre klass på Sum-Sim och detta medförde att många simmare blev ”kvarsittare” i Sum-Sim. Detta sammanlagda arrangemang pågick till 1972 när man återigen var mogna att arrangera två separata tävlingar. Men redan 1971 så gjorde Gävle sitt sista Sum-Sim och Janne Widell och alla de andra entusiasterna kunde dra sig tillbaka från sitt grundbygge av svensk simning. Sedan dess har tävlingen var på, nästan, ständig turné runt landet. Gävle har återkommit ytterligare två gånger som arrangör av tävlingen - men numera är arrangemanget mest förknippat med de största hallarna. Fast 1999 och 2009 gjorde tävlingen ett rejält nostalgiskt ryck genom att återkomma till den definitiva ursprungsplatsen, Västerås och Kristiansborgsbadet.

Tävlingen  som ”Ungdomspropaganda” spelat ut sin roll numera. Idag är Riksfinalen en elittävling för ungdom men Regionsfinalen har fortfarande kvar den förankring i svensk simnings djup som det en gång i tiden hade. Numera får man fram resultatlistor i ett nafs med hjälp av datorer och resultatservice. Så sent som i mitten av 90-talet ringdes toppresultaten in – till Skåne där sammanställningen traditionellt gjorts och varje pass inleddes med att man presenterade riksfinalisterna. En stor stund för många simmare och nervpinande sekunder för alla deltagarna. Idag sammanställs listor på nätet och det tar inte många minuter innan alla vet sin placering från ettan till den tvåhundrade. Men säkert lika spännande för den enskilde simmaren idag som då.

Tävlingen går numera på sex ställen i landet mot de tidigare nio regioner som tävlade men fortfarande är det två heat som skall fyllas i riksfinalen.
Tar man internet som en indikation på intresset så kan man i alla fall säga att Regionsfinalen är den största simhelgen i landet varje år. Tiotusenstals besök på hemsidan som sammanställer resultaten och många intresserade. Ganska långt ifrån det pionjärarbete som Birger Buhre och Carl Adam Nycop var med och startade den där dagen 1961. Men vi skall vara tacksamma för deras pionjärinsats. Hur hade annars svensk simning sett ut idag?
 
Sponsorer